Recensioner Sonic #84
Sonic Magazine #84
Varoius Artists: Coxsone´s Music: The First Recordings of Sir Coxsone The Downbeat 1960-63.
Soul Jazz Records/ Playground
Betyg: 10/10
Okej. Upp med en hand den som vill höra ytterligare några timmar av gamla knastriga sjutummare från Coxsone Dodd. Tänkte väl det. För sedan Soul Jazz tidigare i år släppte den smått magnifika samlingen Studio One Jump Up, the Birth of a sound, har trycket på världens kanske finaste återutgivningsetikett ökat enormt. Plötsligt verkar det inte längre finnas några gränser för vare sig efterfrågan eller vad bolaget gång på gång lyckas med att gräva fram. För om allt tidigare varit lysande är det här en fullkomlig explosion av låtar som skulle kosta både en halv livstid och ett par hyfsade månadslöner att köpa upp sig på för egen maskin. Historien om Jamaicas mest legendariska musikproducent är visserligen berättad så många gånger att jag inte ska trötta ut er med varken årtal eller torra fakta. Men vissa saker måste repeteras.
Till exempel det här att den som gräver där den står ofta kommer väldigt långt. Och hur det i Coxsones fall betydde att han lika mycket satte ner spaden i den amerikanska söderns stekheta bomullsfält som under den spruckna asfalten i Kingstons pulserande nattliv. För efter att ha startat som discjockey bakom kassan i sin mammas spritbutik fick han snart snurr på grejerna och kunde därför tillbringa allt längre tid i USA där samlingen av amerikanska boogie-woogie- jazz- och rhythm and blues-singlar växte för varje vecka. Men skivor var dyrt och den jamaicanska dollarn stod sig slätt jämfört med den amerikanska så Coxsone och ett fåtal andra soundsystem-pionjärer hittade snart ett betydligt billigare alternativ genom att börja spela in lokala förmågor på ön och köra testpressarna ute redan samma kväll. Etiketterna var snart lika många som rytmerna och om låtarna gick hem hos den ofta rom-druckna publiken på danserna kopierades de genast upp till bättre kvalitet och krängdes snabbt vidare till lokala skivhandlare, vilket gav pengar till mer och framförallt bättre utrustning i den ytterst spartanskt inredda inspelningsstudion på King Street.
Coxsones eget Downbeat Soundsystem fullkomligt ägde den jamaicanska dansscenen i slutet av 1950- och början av 1960-talet och redan innan Studio One gav ut sina första singlar hade han hunnit spelat in mängder av artister under tillfälliga bolag som Muzik City, Worldisc och D Darling. Sjuor som på originalpress idag är värda åtskilliga tusenlappar på ebay och andra skivsajter på nätet. Grupper som The Caribs, Jiving Juniors och Monty & the Cyklones gick från en anonym tillvaro som underhållare på öns många lyxhotell till att bli en viktig del av den ska-våg som några år senare skulle skölja in över Europa.
Nu släpps mycket av det riktigt tidiga inspelningarna på en trippel cd eller som två separata dubbel-vinyler och det är utan tvekan bland de mest omfattande som getts ut på Soul Jazz Records. Texterna som följer med är skrivna av Studio One-historikern och Coxsone Dodd-kännaren Rob Chapman, vilket bara det är värt att slänga pengarna på för den som har över. Det är helt enkelt en förträfflig samling som får en att hoppas att Soul Jazz aldrig någonsin slutar att gräva i arkiven av karibisk musik.
Jonas Bergsten- Ska vinna en miljon inatt
Telegram Studios
Betyg: 8/10
Det har sagts om Jonas Bergström att en outgiven skiva också är en skiva. För ända sedan våren 2012 har det tisslats och tasslats om att något riktigt stort är på gång uppe i Umeå, det har bara varit en fråga om när. Och ju längre tiden gått, om- och lite senare varför den inte dykt upp än. Själv verkar han ha tagit hysterin med ro, cyklat ner till älven och fiskat, gjort några smått hysteriska ströspelningar som bara skruvat upp förväntningarna ytterligare men också spätt på frustrationen hos de som stått där och väntat. Jonas är visserligen ingen färsking. Rutinen han har samlat på sig i band som Anna Leong och INVSN är imponerande och efter youtube-klassikern Surf och den mindre P3-hiten Släpp mig aldrig från i fjol har det varit svårt att inte förstå varåt det barkar. Ska Vinna en miljon inatt fortsätter på samma glittriga gitarrpop-spår och är en riktigt fin svenskspråkig debut-lp.
Med minnen från tonårens varma sensommarnätter uppe i Västerbotten är det visserligen inga unika textrader som levereras. Från en annan sida av landet har både Jonas Lundqvist och Joel Alme sammanfattat sina liv på liknande sätt de senaste åren och det ligger väl lite i popmusikens natur att beskriva allt det där som hände innan 30 för att över huvud taget kunna gå vidare. Det är längan, hjärta och smärta med kvällssolen i ögonen och alltid på väg någon annanstans. På cykel såklart, med en kasse folköl på styret och en kärlek på pakethållaren som gör att det vinglar lite extra i kurvorna. Daniel Berglund, som tidigare jobbat med Syket, har lyckats fånga in allt det där och när skivan nu äntligen är släppt lär ingen av de som väntat och längtat bli besviken.
Knivderby- Helvetsön
Novoton/Border
Betyg: 6/10
I början av 2000-talet fanns det hundratals band som Knivderby i Sverige. Är man som jag dessutom uppvuxen i en mellanstor stad i södra norrland känns det som att man inte gjorde annat än att såg de här banden på helgerna. Det är naturligtvis inte sant men åtminstone känns det så när de distade gitarrerna på första spåret Fortsätt göra rätt tills det blir fel drar igång.
Och ungefär där blir det också som roligast. Eller om det kanske mer handlar om någon slags trött nostalgi snarare än eufori. För elva spår är några för mycket. Helvetesön är bandets åttonde album på lika många år och det spretar mellan allt från riktigt okej svensk punkrock till en tjock och trött dimma av utdragna grunge-partier som de gärna kunde ha lagt åt sidan. Bäst är adrenalinet i låtar som Jord 2, powerpoppiga Plan B och i titelspåret Helvetesön. Annars påminner resten om en vanlig utekväll i Gävle åren kring millennieskiftet. Hur man drack billig smuggel-öl, snubblade runt och hamnade på något hårdrockshak i en källare under stans populäraste diskotek, men mest i brist på annat. Det var halvkul men svettigt och det hände att det svängde ibland, men mest var det bara en helgkväll bland många andra.
