Major Lazer- Peace is the mission
Warner Music/Beacause Music
Betyg 6/10
Hur spännande kan det egentligen bli, ett nytt album med Major Lazer?
Det fanns en period, visserligen inte längre än ett par år, då åtminstone jag knappade otåligt på telefonen i väntan på provlyssningar och videoklipp från i stort sett allt som Diplo tog sig för. Den tiden är förbi och det känns som att vi kan det här nu. Hur han stänger in sig i studion, ringer några snabba samtal till en handfull heta dancehallstjärnor och går lös på mixerbordet med ett glas färskpressad ananasjuice balanserande på reglarna. Och så framåt våren dyker de upp, de där låtarna som får de ölindränkta studentflaken på Sveavägen att gå bananas till en skräpig basförstärkare i duggregnet på väg från skolavslutningen.
Peace Is The Mission är det första av tre tänkta minialbum som släpps det kommande året och gästlistan är lång med namn som Pusha T, Chronixx och svenska Elliphant och det fungerar säkert alldeles utmärkt i många sammanhang men mest känns det som en lite sämre uppdatering av 2013 års Free the Universe och en påminnelse om att bättre än den fyra år gamla och fortfarande lysande ep:n Original Don blir det nog aldrig. Men biljetterna till sommarens omfattande Nordamerika- USA-turné lär sälja och på en utomhusscen i eftermiddagssolen kommer det att bli party med visselpipor, eldshower, highfives och klibbiga romshots. Det är naturligtvis välproducerat och ibland, men alldeles för sällan, nästan lysande men betydligt oftare känns det som att Diplo kört fast i rollen som festfixare för ett gäng hipsters som knappt orkat scrolla sig genom streamingtjänsternas basutbud av urban dansmusik.
