redemption songs

Cecil Bustamente Campbell hade egentligen tänkt bli boxare och knäckte under en kort period extra som livvakt åt monsterproducenten Coxsone Dodd bland de många och trånga gränderna i Kingstons skumraskkvarter. Ganska snart tröttnade han dock på skitgörat, kastade handskarna men behöll både styrkan och attityden från ringen och uppfann i stället gangsterrap, mer än trettio år innan 2-Pac och Biggie.

Prince Buster dog den 8 september 2016. Länge leve The Voice of the People, en av Jamaicas allra största underhållare någonsin.

Frågan är om den lilla karibiska ön ens idag lyckats hämta sig från de verbala fighterna som delade huvudstadens gangsterkungar och småfifflare i två läger där i mitten av 1960-talet.

Musikaliska krig fulla av förolämpningar som fortfarande får 90-talets rapbattles att framstå som skolpsalmer i jämförelse.

I den ena ringhörnan studsade Prince Buster med sina sylvassa krokar, taggad till tänderna och med Muhammad Alis självsäkerhet bakom mikrofonen. I den andra, en topptrimmad och minst lika stöddig Derrick Morgan som med fler hits än någon annan just då toppade de jamaicanska försäljningslistorna.

Med låt efter låt drog de bägge rivalerna en livsfarlig högspänningsledning som styckade befolkningen på hälften och över hela landet väntade alla andlöst på nästa drag. Stundtals stod den fuktiga luften stilla i avvaktan på en sprillans ny inspelad attack, oftast uppbackad av öns mest ansedda musiker.

Och visst känns fenomenet igen. Både från dagens dancehallscen och från Suge Nights lika våldsamma som fängslande skivbolagsimperium Death Row Records. Men det var på Jamaica som allt föddes och med Prince Buster i huvudrollen som en musikalisk mördarmaskin. Rivaliteten mellan Buster och Morgan gick ofta så långt att den nytillträdda regeringen ibland tvingades rycka ut för att lugna de upptrissade fansen som hade svårt att se skillnaden på en nytryck sjutumssingel och en glänsande svart magnum. Ett visserligen inte helt ovanligt scenario på Jamaica där musik inte bara kan vara skillnaden mellan, utan många gånger också är, på liv och död för alla inblandade.

Nu är Prince Buster, som för övrigt konverterade till islam strax efter mötet med just Muhammad Ali, död. Men musiken och en alldeles otrolig karriär som den absolut största ska-pionjären någonsin lever för alltid vidare.

Fråga bara Madness. De har inte bara bandnamnet efter en av Busters största hits att tacka för. Vid sidan av oräkneliga hits producerade han också mängder av klassiker med andra artister på sina många bolag.

I vissa sammanhang känns ordet legend tröttsamt urvattnat. Här känns termen både futtig och fattig. Hans musik är trots allt mer relevant idag. Åtminstone i ett Europa fyllt av segregation, klyftor och brutal rasism. Allt det som skeppades ut från hans mytomspunna Record Schack på Orange Street i centrala Kingston byggde broar inte bara tvärs över Atlanten utan ökade också förståelsen och väckte nyfikenhet bland en ny generation ungdomar i Storbritannien.

Vi lyfter på hatten och säger tack för allt.