redemption songs

 

 

Ni vet känslan när världen plötsligt stannar upp för en stund och man sitter där i soffan och det kvittar vilken tid på dygnet det är för allt bara snurrar och kastas om.

En karusell i skallen och du befinner dig plötsligt på gatorna i ett sommarkvavt London. Lukten av lime och braj och rom och avgaser och smaker av färskpressad juice, red stripe eller djupt friterad kyckling. Så tittar du ut genom det skitiga vardagsrumsfönstret och inser att du befinner dig tre våningar upp i ett marsgrått Bagarmossen och att tvättiden för länge sedan gått ut och barnen redan borde hämtats från förskolan, du borde joggat, jobbat och gjort upp helgplanerna men allting kvittar för just här och nu är har Shy FX släppt det kanske bästa albumet på år och dar.

»Raggamuffin SoundTape« släpptes natten till i dag men har redan dragit fram som en orkan över Nordsjön och lär blåsa omkull det mesta i sin väg innan den värsta stormen lägger sig. Jag är fullständigt golvad. Kokar mer kaffe, har svårt att fokusera, river i skafferiet och sneglar mot spritskåpet. För tidigt, kanske. Hög puls. Men lite mer koffein och allt på repeat igen. Magi. Tänker så det knakar, ut på balkongen och röker så det sprakar. In igen. Genom köket till högtalarna i rummet bredvid. Går det ens att sammanfatta det här? Jag tror inte det. Mer än att det är sexton spår av avskalad drum’n’bass och alldeles lysande dancehall som egentligen sammanfattar allt som går att älska med brittisk basbaserad musik från sent sjuttiotal fram till i dag.

Shy FX är ett geni som åtminstone i Sverige inte har fått det erkännande han borde. På hemmaplan är han sedan länge en levande legend.

Bland gästerna på det här mästerverket märks Mr. Williamz, en Gappy Ranks i toppform, Lily Allen, Chronixx, Ghetts och MC Spyda.

Nu vet ni vad ni ska göra i helgen. In och lyssna.