redemption songs

Avantgardet- Alla känner apan

Kategori: 2018, Allmänt, Skivor, pop, recension, sonic

Publicerad på Sonic-sajten november 2018

 

Avantgardet- Alla känner apan
Avantgardet/Border
Betyg: 9/10

»Walk of Shame
Vi går den igen
I ett samhälle med era normer
Är skammen vår bästa vän
Walk of Shame
Bara gå den igen«

 »Alla känner apan«, den tredje och sista delen i Avantgardets självbiografiska albumserie, är förmodligen den bästa och mest brutalt ärliga svenska popplatta du hört på många år. Som ett välförtjänt slag i magen när vi behöver det som allra mest och som en karta sobril för oss som fortfarande inte riktigt landat efter den utdragna stekheta sommaren. Rasmus Arvidsson vrider ur varenda känsla som en blöt disktrasa och torkar våra smutsiga golv med sina uppriktigt kärleksfulla och lika ilsket uppgivna känslor, och jag kan inte tänka annat än »fan vad jag hade behövt det här när jag var tjugofem«. Och »åh vad jag önskar att jag hade fått spela musiken och läsa upp texterna för dem som inte längre finns kvar. De som gått vidare eller som hopplöst försvinner allt längre bort i en dimma av ångest, piller och landstingets slutna korridorer.

 

Avantgardet från lilla Nybro strax utanför Kalmar har på bara några år gått från ingenting alls till att vara ett av Sveriges absolut bästa indieband och har med all rätt hyllats var än de dykt upp. Nu, den dystra hösten 2018, når de på många sett kulmen i allt som är skitigt och vackert på samma gång. Det finns knappt en textrad, eller ens ett ord, som inte sätter fingret på den råa och gråa verklighet som det alltmer sällan pratas om. »Alla känner apan«  är ett popmanifest som varenda heltidspolitiker borde lyssna till både en och flera gånger och som borde ligga till grund för varje knastertorr utredning om den kollapsade svenska psykvården. Ett rop om att rusta upp utan att på något sätt bli proggigt plakat eller punkigt nihilistiskt naivt.

Åtminstone åtta av de tio spåren är fullkomligt lysande popmusik och så vackert producerat av Jocke Åhlund att tiden stundtals stannar upp en stund. Jag är övertygad om bandet ger blanka fan i priser och utmärkelser men vinner de inte en Grammis för det här nästa år kan galan skrotas för gott. Exakt så nödvändigt bra är skivan. Och den bara fortsätter att skära in i själen för varje lyssning. Tack för det.