Radical Rhythm Revue, 12 februari
Kategori: Allmänt, dj, klubb, northen, rocksteady
Så ses vi på fredag.
A night of passion
Kategori: Allmänt, klubb, northen, rocksteady, ska
Så bokar ni in lördag 10 oktober redan nu.
"80 procent är hämtat från mitt eget liv" Elaine Constantine om sin film Northen Soul
Kategori: filmvisning, intervju, kultur, northen, sonic, soul, video
Intervju med Elaine Constantine, Sonic #80
Svett, passionen, droger och högar av obskyra Motownsinglar. Historien om två unga män i ett grått och skitigt Storbritannien och deras gemensamma dröm om USA har gjort succé på biodukarna i England. Northen Soul är subkulturen som fortfarande lever, om än på ett nytt sätt, och som fick dansgolven på legendariska klubbar som Stoke-On-Tent, The Twisted Wheel och Wigan Casino att koka.
Sonic möter upp den Bafta-nominerade regissören Elaine Constantine.
- Well, i dag är folk tjockare. Då vara alla smala som stickor och gick på amfetamin. Idag dricker de gin och tonic. Jag vill inte försvara droger, men jag tror faktiskt att vi hade roligare.
Elaine Constantine har just landat i Stockholm för visningen av filmen som till stor del bygger på hennes egen uppväxt. Ett jätteprojekt som ställt till en del problem, förklarar hon. Hennes man Marco Santucci, naturligtvis northen soul-dj, har tvingats sälja av de flesta av sina sjutumssinglar för att klara familjebudgeten och han skruvar på sig i baren där vi sitter.
- Det var inte lätt, men jag börjar vänja mig på tanken att de är borta, säger Marco och berättar lite sorgset att de också sålt sina båda scootrar, vid sidan av skivor och kläder det kanske mest karaktäristiska attributet för northen soul-generation, under arbetet med filmen.
Pengarna la de på danslektioner för skådespelarna. Allt för att få exakt den stämning Elaine ville åt. De vibrerande trägolven, kalket under skorna och amfetaminet som fick tusentals ungdomar ur arbetarklassen att glömma vardagstristessen på de slitna fabriksgolven.
- Jag skulle nog säga att 80 procent ur filmen är hämtat från mitt eget liv. Resten har jag hittat på med hjälp av vänner som också var med, säger Elaine och ser allvarlig ut.
Du är född i Bury utanför Manchester 1965. När upptäckte du själv den här kulturen?
- Jag gick på gymnasiet och vi hängde på ungdomsgården som alla andra där de bara spelade massa skit-disco. Plötsligt var det någon som satte på en annan skiva och jag märkte inget förrän alla lämnade dansgolvet. Och så kom det upp några killar som gjorde helt otroliga saker. Du vet, akrobatiska grejer. Volter, snurrar och värsta hoppen. Jag hörde att det lät annorlunda och frågade min kusin vad fan det var som hände. Det är northen soul sade hon. Efter det var jag fast.
Kommer du ihåg vad det var för skiva de spelade?
- Jag tror det var You´re ready now med Frankie Valli.
Vad fick du för reaktioner när du berättade att du tänkte göra en film om northen soul-scenen?
- Oj, alla ville vara med och säga något. ”Glöm inte det här och det här, du måste ta med mig och så vidare”. Det finns massor av historier som folk ville få berättade, haha.
Egentligen är det ganska konstigt. Att en grupp unga människor i norra England börjar intressera sig för tio år gammal soul-musik från USA. Varför blev det så?
- Jag skulle vilja säga att det är en missuppfattning att det var just en northen-grej. Den här rörelsen, om man nu kan säga så, fanns överallt i England förutom i London där all musik var modern och mediastyrd. Proggrock och sån där skit. Men de största och bästa klubbarna fanns i och för sig i norr.
Förutom dina egna erfarenheter måste du ha gjort en hel del research…
- Absolut. Jag har försökt att prata med så många som möjligt. Klubbarrangörer, skivsamlare, drogdealare. Alla som betydde något för att det blev som det blev.
- Absolut. Jag har försökt att prata med så många som möjligt. Klubbarrangörer, skivsamlare, drogdealare. Alla som betydde något för att det blev som det blev.
Northen Soul-scenen är otroligt mansdominerad. Skivsamlare, dj´s och killar som dansar med varandra- något som kanske inte var så vanligt i mitten av sjuttiotalet. Överallt är det massa män…
- Jag vet, haha, och det är kul att du kommer in på det. Men man måste komma ihåg att det här var en arbetarklass-grej. Kvinnor och tjejer med den bakgrunden förväntades inte att göra så mycket annat än att vara hemma. För killarna var det ett sätt att fly verkligheten med sina pissjobb på fabrikerna. Och sen är det väl så att just det här med skivsamlande och drogförsäljning alltid har varigt ett jävligt manligt beteende. Men det ändrades i början av 80-talet, då tog fler tjejer för sig.
För att vara en arbetarklassgrej är det ändå en väldigt snobbig kultur. Allt handlar om att ha rätt kläder och de mest exklusiva skivorna…
- Hm, det är nog ganska medvetet att den som lägger ner mest energi på något också ska få ut mest. Jag menar du kan fan inte vara en dj och spela på några brända jävla cd-skivor, då kan man inte räkna med att bli tagen på allvar. För att hitta den här musiken på vinyl krävs det hårt arbete och det måste belönas. Folk lade ner hela sina liv, och pengar, på det där. Det kommer faktiskt fram människor och frågar om de får spela på någon av filmvisningar, och det är väl egentligen inget fel med det. Men jag menar, hallå, man frågar för fan inte om en dj-timme, man blir erbjuden det om man förtjänar det. Och jag vet att det låter hårt, men det är så det är.
- Hm, det är nog ganska medvetet att den som lägger ner mest energi på något också ska få ut mest. Jag menar du kan fan inte vara en dj och spela på några brända jävla cd-skivor, då kan man inte räkna med att bli tagen på allvar. För att hitta den här musiken på vinyl krävs det hårt arbete och det måste belönas. Folk lade ner hela sina liv, och pengar, på det där. Det kommer faktiskt fram människor och frågar om de får spela på någon av filmvisningar, och det är väl egentligen inget fel med det. Men jag menar, hallå, man frågar för fan inte om en dj-timme, man blir erbjuden det om man förtjänar det. Och jag vet att det låter hårt, men det är så det är.
Kan du jämföra en riktig all-nighter fest i dag med hur det såg ut då?
- För det första. Då vara alla som dansade smala som stickor och 95 procent om inte fler gick på amfetamin. Energin var total. Nu handlar det mer om gamla vänner som samlas för att ha en trevlig kväll och ingen tar droger, de tar en gin och tonic eller nått för de har familjer som väntar där hemma och det går inte att gå på speed om du har barn och barnbarn. Sen är det klart att det blir svårare och svårare att hitta ny musik nu också. Vi börjar närma oss slutet på det där, säcken med gamla soul-singlar börjar tömmas i USA. På sjuttiotalet gick det fortfarande att hitta grejer ingen hade hört.
Du har ju intesserat dig för massor av brittiska subkulturer. Finns det något som påminner om northen soul-rörelsen idag?
- Jag tror faktiskt inte det, inte på samma sätt.
Filmen finns att beställa på dvd och för den som vill: Tjacka ett ex av Sonic och var med och tävla om hela Northen Soul-paketet med film, bok och singerade affischer. Här ett smakprov.
