Flyktligan
Joel Alme- Flyktligan
Razzia Records
Betyg 9/10
Sonic 79
Gränsen för svenska uppväxtskildringar borde egentligen varit nådd redan för något år sedan. I litteratur, film och intervjuprogram på tv har det skrivits och pratats om så många frånvarande farsor, så mycket alkoholism och dysfunktionella familjekonstellationer att ämnet, hur allvarligt de än må vara, börjat kännas tjatigt och bemötts med ännu en axelryckning över någon stackares borttappade barndom. Men så kommer Joel Almes svenskspråkiga släktkrönika Flyktligan och fan vet om det inte är den finaste arbetarklasskildring som getts ut på skiva den här sidan Skevbokvarnsv. 209.
Efter några album på engelska och en mindre hype i USA, fyra tidigare låtar finns till exempel med i indiefilmen Happy Christmas från förra året, lättar han plötsligt på allt och tar oss med på en brutal resa tillbaka till en familj som kämpade men inte alltid lyckades med livet. Hyllningarna till alla ensamstående mammor, oron för gamla vänner allt längre ut på glid och dagarna som han trots en hel del elände tycks behålla varmt i hjärtat bildar ett svårslaget vemod över ett grått Göteborg. Men med soulpoprefrängerna inger han också ett hopp om att livet kanske trots allt kan vända till det bättre för de flesta. Med lite tur dyker nya chanser upp att ställa saker till rätta. Att vissa av textraderna, eller åtminstone ordvalen, känns baxade från Thåströms mästerverk från 2005 gör egentligen ingenting alls. Flyktligan är bland det absolut bästa som kommit på svenska på väldigt länge.
